...

Jag önskar att jag vore liten igen. En sådär 5-6 år. Man hade liksom hela livet att se fram emot. Ingenting var tråkigt, man blev road av i stort vad som helst. Allting var nytt och spännande. Man behövde inte bekymra sig över nånting. Det fanns alltid vuxna i ens närhet som tog hand om allt det praktiska.
Jag skulle vilja vara så där barnsligt bekymmersfri. Jag skulle vilja vara så där barnsligt glad.

Men vem lurar jag egentligen? Jag visste redan då, när jag stod utanför min rosa lekstuga, att det kommer ändå bara gå åt helvete. Jag var gammal och trött redan då.

Det ska bli så skönt att lämna det här landet på torsdag. Bara jag. Jag ska drömma mig bort till ett annat liv, ett annat jag. Sen får vi se, men det känns som att det är dags för en förändring. Jag måste hitta nånting nytt innan jag blir helt galen. Jag har fastnat. Samma människor, samma dramatik, samma problem. Det enda som förändras är vart ångesten hamnar.

Jag vill vara trygg. Jag vill vara omhändertagen. Jag vill vara så där barnsligt glad. Jag vill vara...

Z