Det är inget farligt, bara tankar från mörkret...

Njae, jag är väl kanske inte särskilt duktig på att uppdatera min lilla blogg. Inte för att jag egentligen inte har nåt säga. Jag har massa saker som vill komma ut genom tangentbordet, jag vet bara inte vart jag ska börja.

En liten uppdatering till att börja med då. Har jobbat en massa i veckan, vilket känns väldigt skönt. Trist att gå hemma och vara sjuk hela tiden.
Sista dan jag jobbade var i fredags och då blev det ett lite antiklimax. Massa strul på jobbet, men förhoppningsvis så löser det sig inom en snar framtid. (Massa hemligheter dock! *blink, blink*)
Så nu är jag ledig hela helgen, lördag till och med måndag. Så skönt! Och som vanligt kan jag inte vara hemma en hel helg utan att städa och organisera en massa saker. Trist bara att det har varit regnigt väder hela dan idag, annars hade jag kunnat börja röja lite i förrådet. Har kollat en massa på "Lyxfällan" så nu är jag superpeppad till att slänga och sälja en massa prylar. Ska bara hitta ett bra sätt att göra det på... Inget fel i att ha extra plats och eventuellt även lite extra pengar på fickan. :-D

Jag har faktiskt försökt flera gånger att skriva ett inlägg här på bloggen. Men mina tankar har och är väldigt upptagna med rätt jobbiga saker. Inte för att jag klagar, absolut inte. Jag mår toppen och är på väldigt bra humör. Men det finns saker i mitt liv som har förändrats drastiskt det här året, och jag blir dagligen påmind om detta. Därav ganska mörka och djupa tankar. Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva om det heller.
Jag anser att bloggen är som en slags öppen dagbok här på internet och att jag har rätt att skriva vad helst som mig behagar. Dock är jag inte en person som skriver skit om andra människor öppet. Hm, inte för att det är nåt slags drama med andra människor som pågår just nu, jag råkade visst hamna på ett litet sidospår bara.

Jag tog ju upp ämnet i ett tidigare blogginlägg, just det här med döden. Och jag kan nog inte riktigt skaka av mig obehagskänslan. Faktiskt så blir den bara starkare och starkare. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken. Kanske är det helt enkelt så att känslan blir starkare ju äldre man blir, att man blir mer medveten om sin egen dödlighet. Utan att för den sakens skull ha varit med om nära döden upplevelse. Så ursäkta om jag babblar på för fullt just nu, men jag behöver nog skriva av mig lite. Och jag tvingar faktiskt ingen att läsa det jag skriver. Så läs vidare på egen risk. :-D

För egen del kan jag inte ta bort tankarna på vad som kommer att hända när jag själv dör. Man vill ju gärna känna att man på nåt sätt är oumbärlig för andra människor. Man börjar liksom fundera över vad man har bidragit med till mänskligheten under sitt liv. Nu har jag visserligen inte levt så länge på denna jord, men jag är inte alltför ny här heller. Och för det mesta kan jag inte låta bli att tänka att min existens faktiskt inte spelar nån roll alls.

PS. DETTA ÄR ICKE ETT SJÄLVMORDSINLÄGG. BARA SÅ NI VET. DS.

Existensiella tankar kring livet bara. Jag varnade er faktiskt och sa att jag tänker mörka tankar just nu. Bättre att tänka så, skriva om det och få utlopp för sina känslor än att stänga in dem (som jag brukade göra) för att sen till slut bli helt koko i bollen.

Egentligen har jag inte skrivit rätt ut exakt vad det är som jag går och tänker på hela tiden.Men jag känner mig inte redo än. Det kommer när det är dags helt enkelt.

"Du vet att jag tänker på dig hela tiden
Du vet att jag känner din närvaro även när jag sover
Du vet att jag skäms
Du vet att jag saknar
Du vet att jag älskar

Jag önskar att jag visste..."

Z