Kommer ändå inte riktigt för mig...

Igår var det en massa julpyssel hemma hos mig. M och C kom så det blev en ordentlig tomteverkstad här. Efter en stund kom D också eftersom han hörde talas om mina goda kanelbullar! Där ser ni, jag blir bara bättre och bättre på att baka.
Kvällen avslutades med att C stannade kvar och vi kollade på the Holiday.

Imorgon så är det möte på jobbet och därefter så blir det årets första julbord för mig. Ska bli väldans trevligt faktiskt. Skönt också att få vara på jobbet utan uniformen, det är vardagslyx det!

Annars så försöker jag köra på som vanligt. Blir ett naprapatbesök på torsdag, vilket verkligen behövs.
Frågan är väl egentligen bara varför jag behöver gå dit så pass ofta som jag har gjort den senaste tiden. Eller det kanske inte är en så stor fråga egentligen. Jag blir alltid spänd runt den här tiden på året.
Just julen är en väldigt motsägelsefull högtid för mig. Samtidigt som jag faktiskt gillar julen så hatar jag den innerligt.

Sen några år tillbaka så försöker jag att fira julen på mitt eget sätt, just för att slippa våndas. Men som det alltid är sagt om julen, den är till för att fira med släkt, vänner och de man älskar. Just den saknaden tar väl ändå ut sin rätt. Men jag är ändå så pass vuxen och ärlig mot mig själv så jag vet att bara för att jag skulle börja fira med min "familj" igen så betyder inte det att julen kommer att bli sådan som jag önskat att den skulle vara sen jag var riktigt liten. Men jag vet också att det kommer att vara en sorg som jag nog aldrig kommer att komma över. Och ni med trassliga hemförhållanden vet precis vad jag menar, right?

Kanske skulle ha utfärdat en varning på den här bloggen just nu runt juletid. Det kommer nog att vara ganska trist för er att läsa här en tid framöver. Men men, jag ventilerar här, okej?

Z