Spelar det egentligen någon roll imorgon?

Jag sitter här nu.
Nyss hemkommen.
A har redan somnat.
Mitt huvud snurrar.
Har till och med lite ont i det.
Kan inte sova.
Känner mig rastlös.
Förvirrad.

Har haft en otroligt rolig kväll.
Massa trevliga människor.
Vi vann quizet.
Jag är lite småfull.

Varför känner jag då för att gråta?

Jag vill lägga mig i min säng och försvinna.
Inte för alltid, men kanske tills det nya året börjar.
När julen och allt är över.

Snart kommer jag att gråta tills tårarna sinar.
Snart kan jag inte hålla emot längre.

Jag saknar dig.

Jag skäms fortfarande.

Det fanns så mycket jag ville säga.
Saker du aldrig kommer att få höra.
Kanske var du inte ens villig.

Det var inte rättvist.
Kommer heller aldrig att bli det.
I svaga stunder önskar jag att det vore jag.
Men kanske allt sker av en anledning.

Jag svamlar.
Jag vet att jag gör det.
Men jag kanske behöver få det sagt.
Även om min egna röst inte bär så verkar ändå orden göra det.
Orden tar sig ut förr eller senare.

Jag är för trött för att reagera.
Ögonlocken håller sig knappt uppe längre.
Jag vet att jag borde sova.
Jag vet att det kommer kännas bättre imorrn.

Ändå kan jag inte låta bli.
Låta bli att plåga mig själv.
Minsta lilla sak minner om dig.

Jag vill inte glömma.
Jag vill inte komma ihåg.

Men jag saknar dig.

Z