Uppesittarkvällen.

Okej. Nu börjar det.
Har pyntat och städat och gjort julfint i min lilla lägenhet.
Skinkan blev nyss klar. Griljeringen saknas dock än.
Har handlat all mat, slagit in både tomma och fyllda paket (ska ju se fint ut under granen också), lyssnat på julmusik och kollat på mysiga julfilmer.

Men mest av allt har jag hållit mig upptagen.

Runt omkring mig så sitter människor med sina nära och kära och myser.

Förväntansfulla inför morgondagen.

Många kommer att studsa upp ur sängarna och känna att den 24 december är den bästa dagen på året.

För det är då deras vänner och familjer och resterande släktingar kommer på besök.

Jag har planerat för hela julen. Det kommer att bli jättemysigt. Men det kommer ändå att kännas sorgligt.

Julen är och kommer aldrig att bli som jag alltid önskat.

Jag vill också fira med min familj. Jag vill fira julen med dem som jag alltid önskat. Men i min familj firar vi inte. Vi bråkar. Vi skriker. Och vi hatar. Skulden tar över firandet. Skuld för vad, det vet jag faktiskt inte. Det spelar ingen roll. För på julen när jag är "hemma" så har jag en stor klump i magen av rädsla.

Det är inte värt det.

Jag vet att många tycker att under julen ska man förlåta och glömma.

För mycket har hänt, jag kan inte glömma.

Det gör ont i hjärtat oavsett vad jag gör. Men genom att fira själv, på det sättet jag vill, så är jag iallafall schysst mot mig själv.

Jag har bankat mitt huvud mot alldeles för många betongmurar genom åren. Jag förtjänar att ha det bra nu.

Så även om detta blev ett deprimerande inlägg så är jag inte alltför deprimerad. Jag väljer den här julen. För ibland är det bättre att vara ensam än att bara vara med vem som helst.

Jag önskar Er alla en riktigt God Jul!

Z