Men i helgen då smällde det till ordentligt.
I fredags så var det förfest i Kungsträdgården för Sonisphere så dit åkte vi, så klart. Kollade på nåt band, drack en massa jordgubbsdaquiris och hade det allmänt trevligt ett tag.
Sen upp tidigt i lördags för att åka till Stora Skuggan vid 12. Jag kollade på väderprognosen på nätet innan och där stod det att det skulle dugga knappt märkbart på lördagen men på söndagen skulle det spöregna och åska. Tur det, tänkte jag, och skippade allt vad regnkläder heter. Dessa visade sig bli the famous last words.
Det tog en stund innan vi lyckades masa oss iväg till en spelning dock. Första bandet vi såg var Hammerfall. Grymt bra spelning, men det var då det började regna på allvar. Men vafan, lite regn har väl ingen hårdrockare dött av?
Därefter drog vi till nästa scen och kollade på Slayer. Vi kan väl säga så här; det regnade i kapp med deras riff (det regnade alltså rätt heavy då).
Jag spanade också runt lite i publiken och fick då syn på Oscar i Hammerfall. Naturligtvis så gick vi fram och bad att få honom på bild, hehe. (Kalla mig kändiskåt.)
Sen var det väl tänkt att vi skulle se Iggy and the Stooges, men det gick ju så där. Vid det laget så vräkte det verkligen ner. Vi var totalt dyngsura. Mitt kära sällskap på 3 personer bestämde sig då enhetligt för att åka hem. Ja ni gissade rätt, jag stannade kvar. Helvete heller att jag drar utan att ha sett mina bästa band. Regn eller inte.
Så då var det bara att försöka lokalisera K med sällskap och det var inte det lättaste, man kan ju säga att vi redan hade kommit i från varann. Och att bara ta upp mobilen och ringa eller messa, njae, gick ju inte alls. Jag var tvungen att gå bort till Statoil för att få mottagning och äntligen fick jag tag på henne. På vägen dit lyckades jag också göra en riktigt snygg vurpa, jag ramlade på rumpan och kanade nerför en backe tack vare all lera som rann ner där.
Lyckades efter mycket traskande hitta K iallafall. Så då blev det till att se slutet på Alice Cooper. Lite roligt var det att han i sista låten kom ut i en Djurgården-tröja samt hållandes en Sverige-flagga.
Sedan, äntligen, Mötley Crüe! Vi lyckades faktiskt få hyfsade platser också. Man är nog rätt bra på att tränga sig tror jag. K och jag skrålade som fan och Mötley gjorde en grym spelning!
Vi hade redan i förväg bestämt att dra innan Iron Maiden spelat klart, vilket vi gjorde, men vi hörde faktiskt sista låten som spelades.
Jag kände att det var lika bra att passa på när jag ändå skulle få skjuts hem.
En helt underbar, regnig, lerig, kall och röjig festival! Jag hade lätt stannat kvar resten av helgen och röjt vidare.
Bästa dagen det här året tog slut alldeles för fort!
Z
4 kommentarer:
Åka lerkana kan vara roligt om man är klädd för det :-).
Jordgubbsdaquiris?? :-P
Utan alkohol såklart! ;)
Vi är rock du och jag och fan inte bryta löftet att se alla deras spelningar pga lite (okej då, skitmycket) regn. Vi är stentuffa helt enkelt! :-)
Överlevde dina skor?
Klart vi är! Bästa svenska fansen nånsin skulle jag vilja påstå ;)
Japp, de är lite stela bara men det ska jag töja ut igen.
Misstänker att du slängde dina, eller?
Skicka en kommentar