Natten igen.

Skalet är stängt. Insidan är tömd.

Virrvarret har lugnat ner sig, det finns inte mer.

Jag går på rutin. Jag fejkar ett leende.

Skrattar för att det passar och andas för att jag måste.

Väntar jag tillräckligt länge så glömmer jag att jag finns.

Väntar jag tillräckligt ofta så glömmer du att jag finns.

Slutar att känna. Slutar att tycka.

Vägrar fundera och hitta en utväg.

Jag saknar din röst och jag saknar din doft.

Vet inte vem du är men hoppas du känner mig.

Tids nog. De enda ord som finns i mitt medvetande.

Tids nog.