Just. Nu.

En frusen kväll gick över till en frusen natt som fortsatte vara en frusen morgon.

Jag skrotar omkring i tjocka mjukiskläder och alla rörelser tar bara en millisekund längre än vanligt.

Jag ser mig omkring i röran som tidigare har varit mitt välstädade hem, men för en gångs skull känner jag ingen ångest.

Det är en sån dag idag. Inte idag men imorgon.

Tar en kopp te för att värma min frusna, iskalla kropp.

Snart ger jag mig ut för en helt vanlig dag på jobbet med en massa folk och ljud omkring mig.

Men för nu är det tyst, stökigt och varmt.

Sådär som det är en sån dag. Inte idag men imorgon.