Nä nu jävlar vad jag ska gnälla!

Fy vad jag är trött på mig själv nu!

För lite mer än 2 veckor sen pajade min högra fot, det gör ont att gå (speciellt att sätta ner hälen) och då har jag inte ens nämnt hur ont det gör att stretcha (som tydligen ska vara jättebra). Är tydligen en början till hälsporre, vad nu det ska vara bra för.

I tisdags gick jag till naprapaten för att åtgärda detta, han frågade också hur det var med huvudet och jag svarade att det behövdes inte göra nåt åt huvudet just då. Han fixade med foten och resten av dagen och dagen efter kändes det tip top men i torsdags kunde jag knappt gå.

Inte nog med att foten gjorde ont utan jag vaknade också med monstermigrän. Ringde jobbet, sjukade mig och sa att jag skulle komma och jobba idag.

Fick en snabb tid hos naprapaten imorse och han fixade huvudet (som nu känns tip top igen, hurra) och sen åkte jag hem.

Det kändes lite konstigt efter jag ätit mellis, provade att gå på toa och mycket riktigt - urinvägsinfektion. Ringde doktorn och frågade om jag kunde komma ner så fort som möjligt, men de hade lunchrast så de skulle ringa upp. Ringde jobbet - igen, bad om ursäkt (piiiinsamt) och förklarade hela kaoset. Sjukade mig först bara på första tåget men insåg kort därefter att det är lika bra att stanna hemma resten av arbetsveckan för jag kommer ändå bara pimpla tranbärsjuice och springa på toa var tredje minut.

Kom ner till doktorn, tog prov och sen var det en bra stunds väntan (inte som jag klagar över, bara skönt att faktiskt kunna komma dit så där spontant) innan en sjuksyrra kom och sa att det fanns inte "tillräckligt" med bakterier för att skicka mig direkt till Apoteket utan jag fick vänta lite till på doktorn så skulle han få bestämma. Suck.

Stålsatte mig inför intensiv argumentering med herr Doktor sen.

Doktorn ställde några frågor och skickade iväg receptet på 2 röda till Apoteket (tack så mycket!) och sa åt mig på skarpen att jag måste dricka mer (?!).

Så nu sitter jag här, dricker tranbär som en alkoholist, bannar mina nedre regioner för att de gör ont och längtar ännu en gång extremt mycket till den 9 januari då vi drar till Spanien. (Utan svid då förstås.)

Z