Kanske ska döpa om bloggen till deppet?

Jag försöker så gott jag kan att hålla mig ovanför vattenytan men det går bara inte.

Ni vet när man bara känner sig sådär totalt motarbetad och värdelös mest hela tiden. Eller, förhoppningsvis så vet ni inte alls.

Pratade i telefon med en kompis häromdagen då jag kom med kommentaren "jag är bara så jävla fel!". Hon bastade mig ordentligt, så får man inte säga, för till slut så hjärntvättar man sig själv så att den meningen blir ens sanning.

Hon har ju rätt såklart, smart som hon är, men ibland känns det bara så förbannat hopplöst.

Jag känner mig pressad hela tiden att ordna upp saker och ting, och samtidigt som jag vet att det vore bra för mig själv så skriker hela min kropp efter repsnaran bara jag tänker på vad jag "måste" göra.

Så än en gång lägger jag huvudbryet åt sidan och försöker koncentrera mig på mig själv, vilket går sådär eftersom jag bara går sönder.

Åkte till naprapaten akut idag och fick veta att jag har fått en början till hälsporre och en riktigt ordentlig benhinneinflammation. Hurra liksom.

Planen just nu är massage, stretching, ipren och försöka harva mig iväg till jobbet imorrn.

Vad jag skulle vilja göra?

Lägga mig i sängen och gråta. För jäklar vad jag känner mig deppig.

Z