onsdag 11 april 2012

Jag hade inte räknat med att känna så här. Det kom som en käftsmäll och det kom hårt. Det känns som att jag knappt kan andas och tårarna bränner bakom ögonlocken. På nåt sätt hade jag nog räknat med att jag hade lyckats stänga av mina känslor, för det är vanligtvis där jag befinner mig.
Men att se det svart på vitt, att jag inte räknades som vän, jag hade hellre blivit skjuten.

Och jag har bara mig själv att skylla.

Z