En tradition som alla andra...typ.

Jag trodde det var lugnt. Hela julen har känts helt okej. Jag har visserligen haft fullt upp, men ändå, det kändes bra.

Idag är jag ledig. Har mest gått omkring och skrotat hemma men det blev faktiskt en tur ner till simhallen.

Nu när jag kom hem slog det till. Bara att kolla igenom Facebook får mig att börja gråta.
Minsta lilla, och så klart det väntade.

Slutar det aldrig göra ont? Tar aldrig tårarna slut?

Just annandagen kanske alltid kommer att vara årets värsta dag.

Men på nåt vis känns det ändå bättre att gråta mig igenom dagen istället för att ignorera den och bara dra täcket över mig. Kanske ett litet framsteg ändå?

Z