Lite sådär antiklimax skulle man kunna säga.

Nu ikväll kom det en kille och hämtade min bil. Min fina bil som har stått avställd härute på parkeringen i 4 år. Ja jag vet att det var på tiden men det känns ändå lite sorgligt. Bilen har liksom varit min räddning i så många år (jag har haft den sen jag var 16) och speciellt sen jag tog körkort (när jag var 19). Den har representerat trygghet, även då den bara har stått stilla, vilket jag märker nu. Men jag vet dock att jag har en helt annan trygghet nu och det räcker alldeles utmärkt, men som sagt det känns ändå lite vemodigt. En era går i graven.

Nu tar jag en myskväll här hemma. Har jobbat en stund på dan och sen har jag städat resten av tiden. Nu tänker jag sätta mig ner framför teven och äta comfort food och bara ha det bra.

Stekt potatis & pölsa med stekt ägg och inlagda rödbetor.

Mums!

Z